Där mitt hjärta slår!

Här sitter jag (Mimmi) sent på tisdag kvällen alldeles tagen efter att ha sett dokumentären " Där mitt Hjärta slår" på SVT play. Maj-Britt hade sett filmen kvällen före och talade om för oss andra att denna film var vi bara tvugna att se.

 Filmen är en  känslomässig resa genom ett land som har upplevt krig efter krig. Väljer du att se dokumentären kommer du som jag att bli mycket berörd. Särskilt om man väljer att se filmen ur ett barnperspektiv.
Filmens regissör lyfter det afghanska folkets levnadshistorier och deras hopp om en framtid utan krig istället för att intervjua politiker, militärer eller andra stridande parter.. Hon tar dessutom inte själv någon politisk ställning till kriget.

Regissören till filmen heter Khazar Fatemi, är 28 år och arbetar som journalist och filmare samt utrikesreporter på Aktuellt och Rapport. Filmen har skapat stor uppmärksamhet både i Sverige och i andra länder. Den har dessutom visats i vår rikstad och i FN.
Khazar är född i Iran och är kurd. Hennes mamma och pappa var politiskt aktiva och när hon var ett år flyr  familjen till Aghanistan där levde hon första åren av sin barndom. Vid sju års ålder tvingas familjen att fly och de hamnar så småningom i Sverige.
(Bild:Aftonbladet)        

När Kazar bott i Sverige i 20 år vill hon åter igen besöka Afghanistan, sin barndomsby och sin skola Tillsammans med en fotograf,  filmar de resan från början till slut.

När jag med tårar i ögonen efter ha sett filmen tänker på hur mina barn fått växa upp i fred och med tillgång till all välfärd och demokrati som vi ser som självklarhet, känner jag en stor tacksamhet. Varför är vi aldrig nöjda? Varför vill vi alltid ha mer?

Jag kom också att tänka på föreläsningen om mångfald som vi skrev om för någon vecka sedan. Där ville föreläsaren Sara/Claes få oss att förstå att skulle vi i Sverige få ett mindre segrerat samhälle och acceptera mångflad måste vi välkomna och integrera våra nya samhällsmedborgare bättre. Mycket beror på vår rädsla och vår okunskap. Vad kan vi på Familjecentrum göra för att bidra till mer kunskap, mindre rädsla och att våra nya kommuninvånare känner sig mer välkomna?

På Familjecntrums verksamheter  finns föräldrar från många olika länder, med många olika levnadshistorier. Vi leker med våra barn i samma lokaler, sjunger samma sånger i sångsamlingen, fikar samma fika... men vi vet så lite om varandra.

Därför tänker vi nu använda vår blogg att intervjua föräldrar från olika länder, hur de ser på barnuppfostran, hur de ser på Sverige och att vara förälder här och hur deras historia ser ut. Vi personal har ofta diskuterat hur vi skulle vilja skriva en tidning med positiva nyheter i vår kommun. Dagligen träffar vi fantastiska människor från hela världen med otroliga levnadshistorier, men i tidningen står endast om alla problem som finns i kommunens södra stadsdelar.

Så från och med nu kommer vi att presentera en förälder och ett land varje vecka och vi börjar då med AFGANISTAN och vi tänker börja vid nästa uppdatering är det tänkt.